Enid
Gradwanderer
[album, Code666/Aural Music, betyg: 4]
Först en varning: tyska Enid bör inte misstas för den progressiva gruppen The Enid. Det Enid som har spelat in Gradwanderer har nämligen inte alls lika många plattor eller en lika lång karriär bakom sig. Däremot är de också högst progressiva, så risken för märkliga inköpsmissar är påtaglig i det här fallet. Nåväl, hur beskriver man då en skiva som Gradwanderer? Gruppen Enid startade ursprungligen som ett homage till australiensiska blackmetalbandet Summoning men det enda arv man kan höra av dessa på Gradwanderer är blastbeats och periodvis hårda metalgitarrer. För övrigt är det operettlik sång som gäller med texter på såväl tyska som engelska och det är gott om manlig körsång, extremt snyggt arrangerad. De orkestrala sjoken är bombastiska och ljuvliga på samma gång och ett varmt pianospel skapar osannolik skönhet när det är som bäst. Plattan består av nio låtar och speltiden överstiger en timme, vilket givetvis innebär en del långa och skönt avancerade låtar. (”Die seelensteine” är till exempel över femton minuter lång.) Men det blir aldrig bökigt eller svårhanterligt. Däremot har Enid en förmåga att förvåna lyssnaren. När man tror att man har fått koll på stuket så hör man plötsligt ”The burning of the sea”. En låt med scatsång som bryter ut i både tung hårdrockboogie och ren metall för att sedan återgå till scatjazzen och därefter ta en vända till genom nämnda musikstilar. En mycket märklig kombination, full av humor och som dessutom fungerar alldeles utmärkt! Hur kul som helst.
Sorteras under: musik för dig med extremt öppet sinne.
Eller sorterat på artistens begynnelsebokstav:
2 a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö
