Anna Von Hausswolff
Track Of Time
[album, Kning Disk / Playground]
Fyra spår med haussade Hausswolff och jag köper hypen. Den här tjejen har en väldigt personlig och speciell röst, som en bluesig blandning av Kate Bush, Caroline af Ugglas och framförallt Diamanda Galas. Så vem kan undvika att lyssna? Henryk Lipp från Blue For Two har producerat med den äran, och de ofta pianobaserade sångerna är av varierad art. ”Track of time” brinner av som en innerligt vacker, orgelförsedd soulballad, där Anna Von Hausswolff pressar rösten till heshetens gräns. Mörka ”Pills” – där hon som mest påminner om Bush – pumpas upp till explosionsriskens gräns med hjälp av intensitet och körer, för att komma ner till det nakna och avskalade, och sedan återvända upp till bombasm, svarta postpunkslarmande gitarrer som vid sin topp dör bort, och några pianotoner avslutar. Näst sist ljuder ”Something is missing”, en kort lugn liten låt som förutom sångrösten inte är så märkvärdig. Allra sist ligger bluesigt vemodiga ”Gloomy Sunday” vars atmosfär, stämning och vokala uttryck är lika mycket Diamanda Galas som Galas själv. Skräckinjagande, vacker och sorglig på samma gång. Jag vet inte hur Hausswolff skulle te sig på en fullängdare. Risken är att den skulle kunna bli för lugn, för mörk och kanske i långa loppet enformig. Men lyckas hon variera tempo på låtarna, vågar ta in lite ljus ibland och samtidigt sjunga så in i helvete intensivt och känslosamt som här så kan det bli en oförglömlig, klassisk svensk pärla.
Eller sorterat på artistens begynnelsebokstav:
2 a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö
