Nanuh
Scars
[album, ViciSolum / Sound Pollution]
Lars Söderberg är Nanuh och efter en tidigare utgiven EP (Songs From The Real World som släptes 2007) är Scars här: Söderbergs första fullängdare, som bjuder på elektronisk popmusik av den experimentella sorten. Scars är ingen direkt svår platta att ta till sig, men heller ingen självklarhet som sätter sig efter en första lyssning. Vissa spår tar längre tid att uppskatta, medan andra fastnar tämligen fort och några få flyter mest förbi som om de knappt existerar. Ungefär som med drömmar: vissa minns man när man vaknar, andra har man bara en vag aning om att man drömt och en del överlever inte det vardagliga medvetandet. Materialet på Scars är således lite ojämnt, men efter att man fastnat för titelspåret med sina hårda rytmer och sin Marilyn Manson-liknande sång, samt hypnotiska och riktigt kanonhäftiga ”Submissive passive aggressive” växer behovet och intresset att närma sig de övriga låtarna också. Den självklara fortsättningen att ta sig an blir således ”The masked face” som är en speciell och udda, men klart cool skapelse, och avslutande ”Footsteps” känns kyligt utlämnande med sina märkliga ljud och gästande Lawrence Mackrorys sång. Samtliga nämnda låtar avslutar albumet. Tveksamheterna och de mindre intressanta låtarna ligger följaktligen på skivans första hälft, men även där finns det pärlor i snön. Det här är en platta, väl värd att utforska med öppna sinnen, så ge Nanuh en chans. Han ger en hel del tillbaka.
Eller sorterat på artistens begynnelsebokstav:
2 a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö
