Lars Cleveman
Voices In My Head
[album, Polythene Records / Plugged Records]
Lars Cleveman har varit en hjälte sedan jag köpte mitt första kassettband med kultduon Dom Dummaste via något gammalt punkfanzine på stenåldern. Och som alltid känns det lite pirrigt att ta del av nyinspelade plattor med gamla hjältar. Ska det bära eller brista? Ska man bli besviken eller överlycklig? Jo då, Voices In My Head inte bara håller – den kramar fan hjärtat ur mig. Tillsammans med utmärkta rockgruppen The Plastic Pals, vars egna skivor ni absolut bör kolla upp, framför Cleveman Part 1 av den här plattan, som består av de fyra första, fantastiska låtarna. Sedan startar Part 2 med den instrumentala, elektroniska pausmusiken i ”Flower child” för att sedan, i ”Sunny day” och ”The difference” återförena Cleveman med Martin Rössell igen. Skivan avslutas sedan med ytterligare tre Cleveman-kompositioner och när ”Friends” har ebbat ut finns det bara en sak att göra: starta om plattan från början! Voices In My Head är skitbra, den är varierad, vacker, omtumlande, humoristisk, läcker och bisarr på samma gång. Egentligen är det märkligt att Lars Cleveman inte fått samma uppskattning som generationsfränderna Thåström och Freddie Wadling, med tanke på att han är precis lika bra och intressant. Men kanske är det inte försent för upprättelse? Den här plattan torde göra susen i så fall. Det här är en underbar samling sånger som inte går att värja sig emot och inte vill man värja sig emot dem heller. Underbar sång, finfin produktion och kanonbra musiker.
Eller sorterat på artistens begynnelsebokstav:
2 a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö
