Dollhouse
Royal Rendez-vous
[album, Bad Reputation]
Många garage- och retroband i Sverige tycks uppvuxna med rock och pop som huvudsakliga influenser, men när man lyssnar på Dollhouse får man känslan av att bluesen har varit en minst lika viktig ingrediens i bandets musikaliska uppfostran. Och det är bra. Det ger tyngd, det ger karaktär och kraft. Dessutom ger det tungviktslåtar som ”With my heart and soul” och ”The worried blues” - ett par av de allra bästa spåren på Royal Rendez-vous, enligt mitt tycke.
Dollhouse är polare med legendariska MC5 och har jämförts med dessa, samt med Iggy & The Stooges. Jag kan förstå tankebanan, men jag känner inte den unge Iggys destruktiva desperation här. I så fall är jag nog mer inne på jämförelsen med MC5. Där är liknelsen tydligare men samtidigt helt onödig eftersom Dollhouse har ett eget sound och en egen stil. Sångaren Chris Winters röst har personlighet och Andreas Heeds gitarrlir känns vildsint, rått, skitigt och uppkäftigt. Det här bandet har attityd och den kommer fram i musiken på naturligt väg. Den känns varken påklistrad eller tillrättalagd och sådant gillar jag.
Om ni inte blir impade av inledande ”The rock and soul fever” eller ”Let´s get it on” så ge inte upp för det. Det är först därefter de verkliga käftsmällarna kommer och de kommer inte ensamma. Merparten av innehållet på denna cd är nämligen förbannat lyckad rockmusik.
Eller sorterat på artistens begynnelsebokstav:
2 a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö
