Eve And The Last Waltz
Straight Up To The Sky
[album, Rhythm Ace Recordings/ Border Music]
Eva Lalander (Hellon), Mats Grönmark (Burek V, Hellon), Henrik af Ugglas, Tommy Galento (Galento) och Robert Karlsson (Lee Marvelous) tillsammans är lika med Eve And The Last Waltz, som albumdebuterade 2003 med Love Boat. Hur den plattan låter vet jag inte, men Straight Up To The Sky är en märklig skapelse som både fascinerar och bjuder motstånd. Jag tänker osökt på grupper som Velvet Underground, Sonic Youth, Bob Dylan och Nico när jag hör det här, men det är tveksamt om dessa artister är Eve And The Last Waltzs influenser. I vilket fall som helst har Eva Lalander en cool, lite dekadent röst som jag uppskattar och musiken är både ful och vacker, många gånger samtidigt. Låtarna och sättet de framförs på utstrålar en bizarr och märklig känsla. De är svårplacerade och relativt raka men ändå aviga och bara det faktum att albumet avslutas med en över sex minuter lång march kan få vem som helst att klia sig i skallen. Men det funkar och det passar in. Det låter gammalmodigt och modernt på en gång. Här finns en atmosfär av riktigt gammal country och mörk New York-rock, men jag kan inte kalla det varken eller. Eve And The Last Waltz är helt enkelt en udda och annorlunda fågel i dagens populärmusikaliska utbud. Den kommer inte att passa den stora massans smak, men själv gillar jag merparten av innehållet mycket.
Eller sorterat på artistens begynnelsebokstav:
2 a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö
