The Carnation
Human Universals
[album, Sounds Of Subterrania Records]
Undertecknad har fullständigt missat The Carnations singlar och debutalbum. Det känns inte som att det gör någonting. Nu lyssnar jag nämligen på uppföljaren och detta helt utan förutfattade åsikter och jämförelsekrav. Det jag hör gillar jag. De dominerande syntharna är läckra. Gitarrerna funkar oftast, även om jag vanligtvis föredrar synthband utan. Men The Carnation är kanske, å andra sidan, inget rent synthband heller. Men de skulle lätt kunna vara det. Steget är inte särskilt långt.
Hur som helst: discotrummor känns kul igen. Åtminstone här. Starka refränger likaså. Sångaren Eric Öbos periodvis något gapiga sångstil hade jag först svårt för. Nu sitter även den som ett karateslag över näsbenet. Sångtitlarna är fantasifulla och kul. Texterna verkar inte mycket sämre. Human Universals är helt enkelt en tilltalande platta Alla de tretton låtarna må inte funka lika exemplariskt, men här finns gott om högtidsstunder. Det här är en retrotripp till tidigt 80-tal, medvetet ifrån bandets sida eller ej. Ändå låter Human Universals modern. Det är utmärkt. The Carnation låter dessutom äkta. Inte så poserande som den här typen av grupper alltför ofta gör. Jag må ha missat debutalbumet när det kom, men jag är glad att jag fick höra uppföljaren. Det lär du också bli när du har inhandlat cd´n och dragit upp volymen.
Eller sorterat på artistens begynnelsebokstav:
2 a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö
